Har buu-stämpeln snopp?

Det har hänt förr. Idag mailade jag Yles banrprogram "Buu klubben".


Hej!

Jag önskar ni kunde ha mer koll på den bild av tjejer/killar era barnprogram ger. Undvik stereotyper: tjejfigurer som bara får hållas som bifigurer medan pojkana är de aktiva äventyrslystna.

Inspirationen till detta mail fick jag idag efter att jag kollat på buuklubben med min dotter. Det finns så mycket bra i era program att det som sedan är dåligt blir mycket synligt. Till exempel. Tråkigt att förnylesen av Alfons visar en Milla som bara gillar "tjejgrejer". I alla fall i dagens avsnitt om uppfinningar berättade Alfons pappa om historiens olika uppfinnare (bara män) och barnen blev inspirerade. Milla "uppfann" att knyta rosa rosetter på Alfons uppfinning och pyntade dataskärmar. Tjejer kan var så mycket mer än prinsessor. Tacka vet jag gamla 70-80 -talsversionen.

I dagens program visades också "Himlabröd", en mycket estetisk film som kretsade kring en tjejkatt som målade sina läppar. Samtidigt sprang en pojkkatt omkring och sottade och höll oförståeliga läten. Tjejkatten försökte frenetiskt städa upp efter killen. Då pappa kom hem, iklädd kostym och stor som ett berg, trodde han att dottern var hans fru (på grund av läppstiftet?) och bad henne fort tillreda middag. Vad är det för 50-talsmoral ni försöker lära ut och är det inte lite sjukt att låta en pappa kalla sin dotter för sin fru i ett barnprogram? Jag tror inte småbarn kan se parodi eller något "djupare" i komplicerade handlingar. Att killar i regel porträtteras som stökiga bufflar eller äventyrslystna genier är lika så en snäv roll på samma sätt som flickor skildras som präktiga, överdrivet duktiga eller "hjälpredor" i pojkarnas lekar.

Jag sku önska att Yles barnprogram kunde hålla en kvalitet (snarare än kvantitet) så att föräldrar kunde lita på Buu-klubbens repertoar mer än t.ex. flödet på Youtube. Personligen tycker jag anorektiska getinmidjor i Frozen är ett mindre problem än heteronorm och könsnorm i barnprogram på finlandssvenska.

Hälsar 34-årig morsa

Ps. Är buu-stämpeln av manligt eller kvinnligt kön, eller är den queer? Idag hade den i alla fall en flickvän och jag började undra om det neutrala, som vanligt, automatiskt är av manligt kön eller om ni valt att få in en gnutta hbtiq.

 

Publicerad 05.11.2014 kl. 21:59

Feminister på film = skräck eller komedi?

Det är oftast med hjärtat i halsgropen jag ser feminism beskrivet i film och tv-serier. Blir det svettlukt och orakade armhålor? Skämt på basen av kvinnlig gemenskap eller förlöjligande av orealistisk idealism? Själv föredrar jag svettlukt. Överdrivna karikatyrer är mer underhållande än det som däremot skall föreställa norm och verklighet. Skönt att få skratta åt sig själv. Då karaktären som tittaren däremot förväntas identifierar sig med placeras i trånga stereotyper vill jag lämna bion mitt i. Ett exempel är Harry Potter filmerna. Männen och gossarna i Rowlings värd är kloka, sportiga, modiga eller matvrak. Flickorna/kvinnorna är smarta men försiktiga, mammiga men gnälliga och i allmänhet de som med sin natur skapar virrvarr i tillvaron. Som storkonsument av populärkultur ger jag här några tips av mig om de filmer som är både underhållande och innehåller en feministisk karaktär. Du kommer att älska/hata dem.

 

1. 10 things I hate about you

Underbar grunge high-school romantisk komedi från 1999 där feministen är den mest hatade tjejen i skolan. Bara hon öppnar sin mun så skickas hon till rektorn. Hennes syster är däremot snyggingen som alla killar vill ha. Hur skall det gå? Plus för fin sklidring av feministisk rock-konsert där alla åhörare är "hatade" flickor. Minus för överbeskyddande fader och att den fula feministen som vanligt spelas av en trådsmal snygging.

2. Legally Blonde

Chockrosa i överdos från 2001 men tro mig, denna fjäderpuff vinner Bridget Jones, Carrie Bradshow och Ally McBeal med hästlängder gånger tusen! Här delas inte heller karaktärerna så tydligt in i de underliga och de normala. Huvudrollen är den underliga, som vi ska identifiera oss med! Sagan börjar med att Elle Woods, en ytlig blondin blir dumpad pga. sin bimbostämpel. För att hämnas glömmer hon killen, skaffar vänner, organiserar sig, blir antagen till Harvard och gör succé. Filmens största feministiska moment kan ses här. Jag kommer inte ens ihåg om hon till slut får en kille.



3. The Dictator

Borats bleka kopia vinner trots allt sin föregångare gällande feministisk karaktär. Monstret från öst som inte ser kvinnor (eller alla andra utom han själv) ha mer värde än en fluga hamnar hemlös i terroristskräckens mecca: New York. Det ser illa ut. Men Zoey, som driver vegan, feminist, non-profit cooperative operating, anti-rasist, anti-oppressive framework för alla med eller utan kön har också sina armar öppna för en fd. diktator. Många opolitiskt korrekta skämt men med en medvetenhet som gör det hela underhållande.

4. The Simpsons

Okej, snarare en tv-serie än en film men visst är Lisa Simpson feminist? Är Juno i filmen med samma namn en feminist? Är Agnes i Fuckin Åmål feminist? Är Anna i Solsidan feminist? Ingen aning. Men de finns där med halv-feministiska till helfeministiska åsikter för att avspegla halvheten i nutidens kamp för jämställdhet.

5. Mona Lisa Smile och Erin Brockovich

Två av Julia Roberts hjältefilmer där kvinnan är i huvudrollen och handlingen inte (bara) kretsar kring äktenskap, att få killen eller att få kärleken att rusa över alla hinder fram till altaret, i sista sekunden. Minus för Erin Brockovich pojkvän som börjar klaga på att mamma borde vara mera hemma - såå typiskt!

6. Easy A

Ett Hollywoodhantverk där huvudrollen i misstag släpper ett rykte i skolan om att hon haft sex, eller rättare sagt att en nördkille haft sex med henne. Plötsligt vill alla nördar i skolan sprida rykten mot ersättning. Snöbollseffekten sätter igång och horastämpeln är ett faktum. Huvudrollen levererar one-liners på löpande band och de heligt troende perfekta eleverna som på alla sätt hackar ner på "horan" hamnar i bara mer och mer dåligt ljus. Sexuell revolution i skolformat.

7. The backup plan

Ingen höjdare till film men har en intressant förlossningscen som innefattar bassäng, spegel, trumma och en äcklad Jennifer Lopez. Liknande "jordemödrar" kan hittas i Away we go (2009) där också en gravid karaktär möter en kvinna som vet allt, och gärna vill berätta trots att andra inte vill höra på. Barn som ammas upp i 7-års åldern och familjebäddar med pedofilmoln ovanför ingår.

8. Down With Love

Ytterligare en hämdfilm där kvinnan slutar tro på kärlek och hatobjektet nummer ett blir naturligtvis kärleksobjekt the-one när allt kommer omkring. Gullifiering av patriarkal kamp, som MadMen i fartfylld filmversion och ja, kärleken vinner.

9. Fried green tomatoes

Vännen Idgie som försöker hjälpa både en kvinna som blir misshandlad hemma samt en mörkhyad man i ett rasistiskt USA. Se inte bara filmen, läs också boken! I filmen har kvinnornas relation ändrats till bara-vänskap medan de i boken har en romantisk relation.

10. Jag har säkert glömt någon viktig så denna punkt får symbolisera det. Fler tips hittar jag inte på just nu.
Publicerad 13.03.2014 kl. 14:09

Kolibrin på Presidentens bal

Nyskapande i alla ära men jag orkade bara titta några minuter på årets självständighetsfest. Magin var borta. I vanliga fall ser jag på hela "handskakningen" där de utvalda, exklusiva och hyllingsvärda vandrar in genom en dörr och filmas i några minuter för att sedan gå ut genom en annan dörr. Det är något magiskt med den sista dörren. Leder den till himlen?


Runda burar invirade i julgranslampor är inte samma ska som kristallkronor. Glastegel ala 1993 är inte samma som korintiska pelare i guld. Årets inmarsch är upplyst med lysrör och elektirkst blåa effektljus. Jag ger hbl:s mingelbilder en chans. Men ack nej. Slaget utanför Tammerforshuset är tusen gånger intressantare än reportag om vilken "kotelomekko" i svart är snyggast. Jag behöver långklänningar!

Jag har en tankelek: VAD är det mest realisiska sättet för mig att få en personig inbjudan till presidentens bal? Om jag vann ett pris? Om någon jag känner blev president? Om jag skulle rädda någon viktig persons liv? Vem har aldrig funderat på det..?

När jag tänker efter är det bra att magin är död. Den exklusiva gruppen är upplöst. Borta. Det är inte bara denna elit som är orsaken till landets välfärd. Ekologiska laxssnittar hör likväl hemma i min mage som i Saulis.


Suget att få vara utvald och placerad på piedestal på parkettgolv är ingen urkraft. Ingen gör under bara fär att få en laxssnitt. Eller? Människor är på många sätt okomplicerade. Belöningens kraft är outgrundlig. Kolibrin flyger 800 km för att få dricka saft ur en viss blomma.

Publicerad 07.12.2013 kl. 19:46

Ersätt mustaschen med diamanter!

Äkthet gällande utseende är intressant. Vi ska se autentiska ut -men alla medel är tillåtna. Bara om fusket syns tydligt blir det fel. Detta gäller INTE kvinnonaglar. Klor med diamanter, pålimmade smycken, ränder och längd som gör händerna invalidiserade är helt okej, och vi betalar för det. Ifall vi levt i en värld där skägg var något kvinnligt, hur skulle det då se ut? Fixa, färga, förlänga med förälningar, locka och plantera in nya strån med laser. Rakning skulle naturligtvis ske med hjälp av vax och smärta.

Därför skapar jag "kvinnligt skägg" till Movembers ära. Är det snyggaste skägget det som ser oäkta ut? Kampanjen är mysig och bra, men liksom Rosa bandet ger den inte så mycket att bita i. Utöver cancer kunde kampanjerna ta upp frågor gällande manlighet och kvinnlighet tydligare, ifrågasätta hela systemet. Är det så viktigt att ha bröst som putar ut och varför drunknar den lilla farliga prostatan i patriarkatet? Kroppen är ett verktyg som bär din själ, inte en anslagstavla, ett skyltfönster, en produkt eller en gående CV.


Publicerad 12.11.2013 kl. 15:04

Bandage = skönt

De som någon gång virat lindor runt en hästs fyra ben kan som jag slagits av känslan av att bandage inte bara behöver står för misär och sjukledighet. Stadigt lindade band kan lika väl stå för tävling, stilighet, säkerhet och på en människa till och med sexighet. Inget farligt kommer ju att hända då man är väl förberedd! Bröst kan både göras mindre och större. Bra bandage andas bättre än en bh. På apoteket kostar en rulle ett par euro. Det vara vad jag hade att säga idag.

Redo för kaffepaus!

Publicerad 10.10.2013 kl. 17:06

Pappan i hotpants

Historien om "världens bästa pappa" som tröttnade på dotterns korta shorts, tog på sig dem själv och lärde henne en läxa sprider sig över internet. Före det hade mamman kallat flickans kläder "horiga" på sin blogg. Hela historien finns här. Det finns något sött i berättelsen, men också något skrämmande. Bilden av föräldrar och i synnerhet pappor som överbeskyddande och kontrollerande påminner mycket om våldsmekanismer i (hetero)parförhållanden i allmänhet. Utövaren belönar offret så länge hen visar sin underlägsenhet. "Pappa stod i tamburen med hagelbössan" då första pojkvännen gjorde entré, hehe. Mysigt? Där finns allt: kontrollbehov, patriarkat, antagande om att kvinnor inte har en sexualitet, antagande om att män bara vill luras, omyndigförklarande och en gullifiering av mäns våld. Hur låter det då om "exet stod i tamburen med en kniv". Om pappor redan då barnen är unga uppför sig som svartsjuka partners, hur skall dottern någonsin lära sig lita på sin egen känsla?


På en annan amerikansk nätsida finns historien om 50-åriga Jamshid. När han hittade sin tonårsdotter halvnaken med en annan tonåring tappade han befattningen, "såg rött" och sköt omkring sig. Berättelsen är tragisk, men värst är att reportaget börjar med orden "det finns knappast någon förälder i Amerika som inte kan känna igen sig i Jamshid". Vi kan inte lära barn vara kloka, ansvarstagande och lita på sin egen känsla genom att själv vara galna, manipulativa och ta till våld. Tänk efter före du hyllar föräldrars sätt att sätta ner foten. Forskning visar att dylika metoder bara gör framtiden sämre för barnen.
 

Kanske "världens bästa pappa" enbart använde situationen som en underbar ursäkt att få bära minimala sexiga jeansshorts? Mest hoppas jag att dottern sket i alltihopa och rev bort ytterligare några rader tråd från buntarna.

Publicerad 18.09.2013 kl. 23:17

Cykla mitt på filen och andra livsviktiga tips

Några livsvisdomar, var så goda:


Skaffa aldrig något du inte kan dammsuga
Rent hemma är en fröjd men att duscha krukväxter, skrubba mattor på bryggor eller torrdamma den bräckliga designlampan som ser ut som en jättestor julgransprydnad från 17-talet blir aldrig av. Bra prylar tål sug.


Jobba inte mer än du måste
Låter självklart men jag tror det höjer livskvaliteten på direkten. Har du 550 euros hyra och klarar dig på din lön om du bara jobbar 50% - gör det! Jag drömmer om en värld där t.ex. en jurist med jättehög lön jobbar en dag i veckan. Juristen behöver inte en femrummare så hen bor i en tvåa. Simsalabim behövs 4 jurister till, alla jobbar en dag i veckan och ägnar sin stora fritid åt att läsa tidningar på bibban, frivilligarbeta för projektet "ta ut en åldring" eller lyfter parkbänkar som någon vält. Snälla gör mig till statsminister.
 

Cykla mitt på filen
Finns det ingen cykelväg skall cyklisten röra sig bland bilarna. I Helsingfors är bilisten kung och cyklisten är en irriterande hippie. Ursäkta inte din existent. Kura inte ihop dig och försök inte hålla dig så nära kanten som möjligt. Då sveper bilarna förbi dig i samma fil med en millis "säkerhetsavstånd". Om bilen nuddar vem tror du då får en dödsvållande skallskada? Cykla därför mitt på filen. Då tvingas bilister byta fil, använda blinkljus och du får mer rum. Ingen har ännu tutat.
 

Vill du inte banta bli då aldrig tjock
Att banta är urtrist och nästan alltid onödigt. Jag tror inte på dieter. Det finns bara ett sätt att tappa vikt och det är att äta lite för litet en tillräckligt lång tid. Projektet är farligt och kan få vem som helst att berusas av duktighetskänslan "oj jag har inte ätit på 8 timmar men orkar i alla fall." Ätstörningar och så vidare. Bli aldrig tjock eller inse att du inte är det.
 

Använd inte din partner (eller vänner) som avlastningsyta
Till och med Märta Tikkanen uppmanar oss att prata. Frågan är förstås hur och om vad. Evigt pratande kan leda till att det bara är den ena som håller en livslång monolog, spyr ur sig aggressioner, irritation och frustration dagligen. Prata med alla i din omgivning. Spara inte irritationen tills du kommer hem. Det är tungt att vara den som alltid skall förstå.
Publicerad 11.09.2013 kl. 14:22

Jakten på metrosexuella kvinnor

I blåbärrskogen slog tanken mig: vad är en metrosexuell kvinna? Om termen klassiskt syftat på heteromän som annammar den livsstil vi stereotypt associerar med gaymän: urbant liv, mycket shopping, kläder och fester, är en metrosexuell kvinna en HETEROkvinna som lever den livsstil vi kopplar ihop med lesbiska. Enligt wikipedia betyder "female metro sexuality" inte alls detta men för mig handlar termen mer om könsuttryck än om sexualitet. Vad anses "manligt" och vad anses "kvinnligt"? Nåja, låt oss inte gå för djupt denna gång. Nedan radar jag upp de kvinnor jag anser att kunde leva upp till kraven på metrokvinna. Intressant i frågan är just hur viktigt är det för kvinnor att "göra" kvinnlighet dvs. anpassa sig efter den manliga blicken. Att hitta metromän är inte lika svårt.
Obs. Sexuell läggning är inte något vi kan veta säkert så med "sexuell läggning" menar jag den läggning personerna har/anses ha i offentligheten. Samma gäller psykologiskt kön.

 

Prinsessan Anne
Motivering: Hon kallas ofta ful i damtidningarna, men hey, hon har varit på pärmen av VOGUE. Det är bara det att hon oftast inte bryr sig!

 

Robyn
Motivering: Har hon någonsin haft långt hår? Skitsnygg men aldrig med hjälp av bröst eller läppar.

 

Tarja Halonen
Motivering: Tarja behagar inte, hon väljer inte kläder för att se så smal ut som möjligt, hon har katter, sköldpadda och stickar otrendiga sockor.

 

Tilda Swinton
Motivering: Se foto.

 


Monika Fagerholm
Motivering: Under en prisytdelning på TV steg hon upp på scenen och hennes hår såg ut som om det aldrig varit i närheten av en borste eller kam. Respect.

Som socker på bottnet några metrosexuella män, var så goda.

 

"Metrosexual icon"

Peter Siepen: om inte Sverige väljer en kvinna som nästa Allsång på Skansen -ledare så måste de ta Peter Siepen.

 

Lauri Ylönen, en man som sminkar sig, alltid.


Tomas di Leva

Publicerad 18.08.2013 kl. 21:55

Världen enligt Putin

 

 

Världen enligt mig:

 

 

Det var dagens Putinskämt. Mer finns överallt på nätet.

 

 

 

Publicerad 15.08.2013 kl. 21:48

Vänskap under bältet

Under mitt liv har jag haft ungefär 3 pruttvänner. Benämningen låter inte smickrande, men tro mig, det är den. Med pruttkompisen kan man tala om allt - allt mellan mun och anus. Hur ser en perfekt bajskorv ut och är det ok att smygtitta på könsorgan i simhallen? Alla de frågor ingen svarade på då jag var 5 hör hemma över en kaffe med pruttkompisen. Tillsammans kan vi jämföra sex, kropp och lukter.

Det finns några kriterier jag har gällande min pruttkompis: vi kan inte vara ihop, vi har inte sex och helst skall personens sociala kön vara man eller hårdkokt queer. Det sista låter motstridigt, så låt mig motivera. Med kvinnor skäms jag. Jag börjar undra om hon hänger med eller så går diskussionen över till förlossning, amning, eller djupare filosoferande kring relationer. Dessa diskussioner behövs också men med pruttkompisen är det okej att vara under bältet, hela tiden.

Jag snackar också mycket kropp med min partner. Men där finns en gräns. Ibland behöver jag sväva i oskyldig älvdans. Stundvis vill jag leka leken vi-pruttar-aldrig fast wc-dörren inte stängts på en månad.

Jag tror också heteronormen har en större effekt. Lika mycket som könsroller påverkar kärleksförhållanden så finns de där mellan vänner. Med tjejer är jag t.ex. mer rädd för att verka skvallrig medan jag drar mig från att be män på öl. De kan ju tro jag förväntar mig mer?

Varje vän har sin funktion. Med en bra pruttvän är det skönt att släppa sin kvinnoroll och avslöja sig över könsgränser, utan romantik. SÅ skaffa dig en pruttvän vetja, det får magen att fungera!
Publicerad 09.08.2013 kl. 15:40

Muminvärlden, en analys

Det kostar 25 euro att stiga in i "Muminvärlden". Det är lättare att öppna plånboken då kassören talar svensksa. Efter några meter erbjuds nya möjligheter: ansiksmålning 8 euro, muminballong 5 euro, hyra muminkärra 9 euro osv. Den första egentliga attraktionen är mumindalens fängelse.

Efter 33 år av personliga muminstudier tolkar jag Mumindalen som en dekadent men kreativ plats. Det är inte så farligt att hoppa över middagen men då det är fest då är det FEST. I de klassiska muminböckerna finns karuseller, partylampor, fyrverkeri, champagne, djunglar, tigrar, sammetsdraperier och peruker. I Nådendals version finns barrskog och möjlighet att använda sitt S-kort.

Klockan elva börjar muminteaterns föreställning på svenska. Ett ljudband kör igång och tre av muminfigurerna börjar röra sig på scen. Scenografin består av en svajjande fond och tre styroxkorvar som skall föreställa åkerrännor. De stumma mjukisfigurerna flaxar frenetsikt med armarna för att få det att se ut som om ljudet kom från dem. Rösterna har svårt att uttala finlandssvenska ord. Är det här man skall natta sina barn för dagssömnen?

Vi rullar vagnarna vidare in i "Sagostigen". Den påminner om en naturstig på Runsala men i stället för sträckbänkar för motionärer finns vita skyltar med fragment ur sagan om den röda rubinen. Jag märker skyltarna först på slutet. Trots högsäsång är inga andra karaktärer hemma i sina "hem" än häxan. Hon vill inte kramas och en besökare bärs gråtande bort. Morran närvarar som en vaxdocka bakom glas och hattifnattarna som fem vita plastildos, de också bakom glas, inne i en flagande glasfiberkonstruktion.

Det mest färggranna på ön är souvenirbutiken. Den är inredd som en supermarket med pipande band vid kassorna. Vi klämmer på maskotar i alla olika storelksformer och hittar allt man kan önska sig ...utom muminböcker! Under hela besöket ser jag inte Tove Janssons bild eller namn en enda gång. På hemsidan står det att besökare skall reservera en hel dag, helst stanna över natten för det finns så mycket att se. Vi vandrar tillbaka till fastlandet efter ca. 3 timmar.

Före besöket har jag övertygat mig själv om att konst finns för att förändras och nyskapas. Jag vägrar fnysa åt grälla färger (som skär sig med Tove Janssons sofistikerade färgskala), ljusgul Snorkfröken och ljusblås Snork. Så länge barnen har roligt är allt okej! Jag förstår om de som skapat Muminvärlden undvikit kitsch. Men varför denna dysterhet? Det finns inga gungor, studsmattor, klätterställningar eller feststämning. Kunde inte Tofslans och Vifslans rubin glittra lite, vara upplyst så att den ens syns? I TV-serien lyste rubinen så starkt att den syntes hela vägen ut i rymden.

 

Längs Sagostigen.

Publicerad 26.07.2013 kl. 15:20

Hej husis -ota riski now or never!

Pliktskyldigt förnyar min mor vår gåvoprenumeration på Hufvudstadsbladet varje gång en artig dam ringer hem till henne. Tidningarna ligger sedan olästa, halvlästa på toaletten, på köksbordet eller i tidningshögen. Mitt förhållande till Hbl är som min relation till Angry Birds. Jag vill ha marknadsföringen, men inte själva grejjen (spelet/tidningen). Jag vill vara med i husis fb-grupp, länka till nätsidan, kolla annonserna på söndag (förlovade, vigda, partnersskap och födda) och tycker det är kul att äga en av hbl:s snapsviseböcker. Men tidningen? Borde det inte vara tvärtom?

Jag önskar att husis vore nåt jag verkligen inte kan leva utan, nåt passionerat och spännande. På dagens tidnings parad (14.7.2013) är "pangnyheten" att 300 kvinnor valt militärtjänst. Läsaren får veta att kvinnorna har sina lockar i hästsvans, de har egen toalett och egna bastutider. En kvinnlig rekryt använder hårspray. Ursäkta alla halvbekanta som jobbar på husis men alltså - snark! I mina ögon är kvinnor i armen inte någon nyhet. Ett dylikt reportag borde ställa nya frågor, inte samma som så många gånger förr. Bland resereportagen finns ett uppslag om Borgå med tips: Strandbodar, Runebergs hem och båten Runeberg. Fräscht och nyskapande?

Det är lätt att kritisera men att komma med önskemål är alltid okej. Min önskelista:

- Skriver ni reportage om Dragsvik fokusera i stället på MÄN som använder smink, hårspray och önskar egen bastutid.

- Fråga er varje gång ni skriver något om det finns en poäng i reportaget, en orsak att någon läser den (och betala för den).

- Försök satsa på djup och mening, inte på massa och volym. En tunn tidning med spännande reportagen är bättre än en tjock tidning med texter gjorda på en halv dag. Ni har ju huset fullt av folk! Låt dem jobba så svettet strittar.

- Dra ner på antalet "personintervjuer" med politiker och rapporter om pris ni själva fått. Alla finlandssvenskar som gjort någonting överhuvudtaget är inte automatiskt intressanta.


Allt har naturligtvis inte varit tråkigt. Filmrescensionerna av Sara Enholm-Hjelm hör till mina favoriter. De är humoristiska men kloka. Jag gillade också tidningens engagemang i "kaktus gate". Gränsen till dålig smak var nära men just så skall det vara, testa gränser. Insändare kan också vara väldigt intressanta, specielt om de INTE är signerade någon av standard insändarskribenterna. Ett plus i kanten får husis också för att de skriver mycket med regnbågsrelevans. Men våga ta ett steg till, ut ur den bekväma sfären. Kom ut bara tre gånger i veckan, bli en gratistidning, slopa sporten och utrikessidorna, skriv allt i hen, bli ett glassigt månadsmagasin med bra tryck eller bli världens första finlandssvenska gaytidning som fokuserar helt på båtmotorer och feministiska serier. Vad som helst! Prenumeranttantalet kommer bara att gå neråt och till och med jag blir stressad av det. Vid millenieskiftet uppmade ni oss att ta en risk, men när skall ni våga göra det själva?

Publicerad 14.07.2013 kl. 15:05

Dagen efter bröllopet

Musikanalys och i synnerhet smått kritiska syner på Krista är farligt (man kan bli utbuad av hela Svenskfinland) men jag frågar mig i alla fall vad gick fel?

1. Tempo
Snabba låtar vinner sällan. Lätt aerobicmusik är som en reklamfilm. Så mycket power packat i ett för litet paket får tittaren att slockna. The Ark:s superproffsiga "The Worrying Kind" från 2007, som floppade totalt, hade ungefär samma problem. Det låter bra, det säljer, men det bor en seriös dramadiva i varje europee.

2. Kyssen?
Europa har röstat fram en kvinna med transbakgrund och en öppet lesbisk kvinna från öst (med bakgrundssångare i herrkläder) så jag kan inte tro att det hänger bara på pussen. Det jag kan tro är att kyssen var mer förvirrande än slående. Låtens retorik är superheteronormativ: snygg brud gapar sitt budskap åt den oförstående grottmannen. Bara i välutbildade (på pappret iaf) Finland skapade låttexten förvirring så vad gör den inte ute i Europa? Då den dessutom avslutas med en tjejpuss blir frågorna ännu fler. Är de inte seriösa? Vill de upphetsa manlig heteropublik? Är de bara ute efter chockeffekt?

3. Skämta inte bort kärlek!
Det skulle behövts en rejäl dos mer humor av en fräckare sort tror jag. Om en humorlåt ska vinna ska det vara så totalt in-your-face att inget går att tolka fel. Exempel: Lordi! Jag tror också det är riskfyllt att skämta om kärlek. Enligt Krista själv handlar låten om stor kärlek men i den teatralsika Las Vegas -paketeringen dyrkade den inte tron på sanningen om storslagen kärlek, urkraft och sånt.

4. Grannsämja
Vi gick samma ödet till mötes som Irlands lysande Ryan Dolan. Ingen omkring oss känner att vi behöver dem eller så vi är offer för utfrysning och mobbning.

5. En orgie i smyg
Tillbaka till punkt nr 2. Å andra sidan kan det vara så att kyssen blev ett för stort rött skynke. I åratal har hela ESC varit en undercover gayparad. Allt är väl så länge de homofoba tillåts "inte se" och regnbågsaktivisterna följer spelreglerna. Hur mycket glitter som helst är ok. Killar får vara hur nakna som helst, tjejer får vara klädda som män och allt går an så länge inget blir övertydligt. Som då arbetsplatsens största homofob på julfesten "på skoj" klär sig i kvinnokläder är det ju kul. Men om han plösligt kräver att få göra samma på måndag blir det kris.

6. Desperat
Hmm... gav hon ett desperat intryck? "Marry me baby" rimmar fint med "Vote for me baby."

7. Opersonlig röst
Sångprestationen brukar inte vara så avgörande men om det där pirret som olika spännande röstlägen ger saknas totalt kan de ha effekt.

Hur som helst! Jag gillar Krista, jag ångrar heller ingenting, detta är spelets regler. Ifall kyssen avgjorde så tror jag i alla fall att de som hålls i skåpet av olika orsaker fick en knuff i ryggen.

Det går alltid att vara efterklok. Med ett fjärilsvingslag kunde hela feelisen vänts upp och ner och allt med Marry Me kunde suttit rätt och fört henne till vinst.

 

Publicerad 19.05.2013 kl. 14:44

Milleinnieskiftets nostalgi

Kanske kan man kalla det närnostalgi då en känner värme av minnen från en ganska nylig tid. Jag flyttade fyra gånger mellan åren 2000-2003. Intensiva inredningsbeslut resulterade i att en hel del av tidens anda hamnade hos mig, i alla fall om billiga kopior räknas. Här listas spåren jag hittar hos mig än idag.


Saker med ord på
Minns ni Saga Forms stora vita skål (kom senare också i rött och marinblå) med texten "popcorn" på? Videokväll var lika hett som fika med macronis är idag.

Plastskoj
Plast i glada plockgodisfärger, Barbigirl och Plastic Pony shop. Därför kändes Crocs redan från början som om julgubben kom en vecka för sent. Prylmärket "Koziol" red hårt på trenden. Hos mig fanns då leende mobiltelefonställning och välvande cd-ställning. Kvar i vårt kök hänger Koziols krok i rött. Sugkoppen håller!

Discoboll
Fest hela tiden! Ekonomin var på topp, vi fick uppleva årtusendets nyårsfest och Finland hande äntligen inte bara en utan TVÅ band som slagit igenom internationellt (HIM och Bomfunk Mc's). Champagne eller drinkar i plastiga färger var rätta drycken i princip när som helst.

IKEA
Till och med Fight Club visade skiten. Då hade möbeljätten nått Finland och glada bollmönster och piffiga namn som "Ribba" och "Konsol" kändes ännu fräscht. Att gå på IKEA idag är som att uppleva millenieskiftets baksmälla förrumsligad.

Saker det stod "2000" på
Av dessa har jag inga kvar men jag minns att t.o.m. Stockmann sålde lyktor med årtalet på i frostade bokstäver. Glitter och silverfärgade soffor.

Coffee table books
Soffbord skulle vara överbelamrade med böcker om fotokonst, takvåningar och cross-cooking. Medan man läste var latte och en sprängd muffins eller en överdimensionerad cookie rätt vardagslyx.

Indiska
Det var hett. Enorma t-koppar för grungeiska örtstunder med Winona Ryder var slut för länge sedan men fläktarna från öst fortsatte blåsa. Otroligt men sant har Indiska i stort sett lika ut sedan 1997.

My little ponys och sneakers
Dessa bör nämnas ihop för allt handlade om naivitet och seriefigurer.

Allt som började med "euro"
Jag har köpt mjölk från Eurospar och paketband från Euroshop. Prylar med den nya valutans symbol var hett. Minns ni miniräknaren som med en knapp ändrade mark till euro? Den borde jag sparat som historskt minne.

Hjortar
Plötsligt fanns de överallt: i konsten (Ernst Billgren), på lakan och på väggen som prydnad eller klädhängare. Idag kan hjorten forfarande ses i inredningstidningar men bara hornen finns kvar.

Andra fina minnen: Kylskåpspoesi, mosaik, Nokias telefoner, iobox, att hemsidor fortfarande så ut som "hemsidor", iguanaödlan, roliga gratisvykort (som fortfarande användes), Juhan af Grann och debatten om H&M:s underklädsreklamer.

 

Publicerad 21.04.2013 kl. 14:56

Milleinnieskiftets nostalgi

Kanske kan man kalla det närnostalgi då en känner värme av minnen från en ganska nylig tid. Jag flyttade fyra gånger mellan åren 2000-2003. Intensiva inredningsbeslut resulterade i att en hel del av tidens anda hamnade hos mig, i alla fall om billiga kopior räknas. Här listas spåren jag hittar hos mig än idag.


Saker med ord på
Minns ni Saga Forms stora vita skål (kom senare också i rött och marinblå) med texten "popcorn" på? Videokväll var lika hett som fika med macronis är idag.

Plastskoj
Plast i glada plockgodisfärger, Barbigirl och Plastic Pony shop. Därför kändes Crocs redan från början som om julgubben kom en vecka för sent. Prylmärket "Koziol" red hårt på trenden. Hos mig fanns då leende mobiltelefonställning och välvande cd-ställning. Kvar i vårt kök hänger Koziols krok i rött. Sugkoppen håller!

Discoboll
Fest hela tiden! Ekonomin var på topp, vi fick uppleva årtusendets nyårsfest och Finland hande äntligen inte bara en utan TVÅ band som slagit igenom internationellt (HIM och Bomfunk Mc's). Champagne eller drinkar i plastiga färger var rätta drycken i princip när som helst.

IKEA
Till och med Fight Club visade skiten. Då hade möbeljätten nått Finland och glada bollmönster och piffiga namn som "Ribba" och "Konsol" kändes ännu fräscht. Att gå på IKEA idag är som att uppleva millenieskiftets baksmälla förrumsligad.

Saker det stod "2000" på
Av dessa har jag inga kvar men jag minns att t.o.m. Stockmann sålde lyktor med årtalet på i frostade bokstäver. Glitter och silverfärgade soffor.

Coffee table books
Soffbord skulle vara överbelamrade med böcker om fotokonst, takvåningar och cross-cooking. Medan man läste var latte och en sprängd muffins eller en överdimensionerad cookie rätt vardagslyx.

Indiska
Det var hett. Enorma t-koppar för grungeiska örtstunder med Winona Ryder var slut för länge sedan men fläktarna från öst fortsatte blåsa. Otroligt men sant har Indiska i stort sett lika ut sedan 1997.
 

My little ponys och sneakers
Dessa bör nämnas ihop för allt handlade om naivitet och seriefigurer.

Allt som började med "euro"
Jag har köpt mjölk från Eurospar och paketband från Euroshop. Prylar med den nya valutans symbol var hett. Minns ni miniräknaren som med en knapp ändrade mark till euro? Den borde jag sparat som historskt minne.

Hjortar
Plötsligt fanns de överallt: i konsten (Ernst Billgren), på lakan och på väggen som prydnad eller klädhängare. Idag kan hjorten forfarande ses i inredningstidningar men bara hornen finns kvar.

Publicerad 21.04.2013 kl. 14:56

Jag är mångsidig kulturarbetare.

Senaste kommentarer

19.07, 17:59Har buu-stämpeln snopp? av frihetenärhär
22.05, 07:01Har buu-stämpeln snopp? av
03.12, 17:47Har buu-stämpeln snopp? av