Sluta hoppa omkring i pinka napaskjortor?

20.03.2013 kl. 11:01

Helt berusad av den fart medborgare skriver på det könsneutrala lagförslaget frågar jag mig trots allt: vem skriver inte på? I nuläget ser det ut som om grå massa betyder homovänlighet.

Jag behöver bara gå några dagar bakåt i mitt liv för att möta hat och homofobi, eller bara bläddra på nätet. Bland homofobiska kommentarer på Hufvudstadsbladets nätsida hittar jag följande:

"Jag har ingenting emot homosexuella och hoppas de skall få sina rättigheter. Men kan ni vara snälla och sluta hoppa omkring i pinka napaskjortor i tv-rutan och på gatorna. För man behöver inte vara så förbannat olika! Man kan börja med att förbjuda Teuvo Loman och dylika från att vara i tv....Det handlar inte om mänskliga rättigheter..."

Bakom dyliga texter tror inte att det nödvändigtvis måste finnas ideoligi som rasism eller nazism, år av ensidiga bibelstudier eller ens okunskap. Irritation över att någon anna tar plats, över att någon vågar synas och höras, att någon vågar "tro att den är något" kan flytta berg. Många följer normen slaviskt. De som bryter mot den ses som ett hot. Vi förväntas vara som alla andra och mest känslor väcker de som inte ens vill vara som alla andra. Med frågor som "varför får den där vara annorlunda om vi andra inte är det?" kan våld mot normbrytare bli mer accepterat eller i värsta fall klassas tillåtet i omedvetna miljöer. I skolor kan mobbade elever  delas i två läger, de som är och vill vara som alla andra (men trots allt blir offer) och de som med sitt uppförande medvetet bryter mot normerna. Till och med lärare kan dras med i normtänket. Om eleven "inte fattar" att elever inte anses få komma till skolan i glitterperuk får hen "skylla sig själv."

En glitterperuk kan vara "grå vardag", en självklarhet, en del av att vara sig själv och lika mycket rutin som jeans och grå t-tröja för en annan. Synligheten finns alltid i betraktarens ögon!

Ofta behöver vi inte ens göra så mycket för att synas. Det kan räcka med en puss eller ett mascarastreck. Irritationen, den konstiga känsla av att "nåt är fel", eller attityder som "så ska det vara för så har det alltid varit" måste brytas ner. Den lilla känslan kan växa sig så stor att den kommer till uttryck som våld eller trakasserier.

Stränga gränser och normer kan ge upplevelse av att det finns tydligt rätt och fel, svart och vitt och vi och dom. Regler ger svaga personer trygghet. För att mötas kan inte heller jag som regnbågsaktiv peka på "de där homofoberna" och skrika usch. Vi bär alla på föreställningar om vad som är konstigt eller olämpligt. Själv kan jag reagera emotionellt på att en 90-åring gifter sig med en 18-åring. Jag kan undra hur det gick så, hur är det möjligt och undra om det är rätt. Bara för att jag har en känsla kan jag inte tycka att det behövs en lag som t.ex. förbjuder ålderssklillnader i relationer. Kärlek är alltid kärlek!

I dagens Finland finns det en lag som bestämmer att två personer av samma kön inte får gifta sig. Den bottnar (tror jag) också i känsla - känsla av att nåt är "fel", dvs. inte följer normen. Ingen lag kan förbjuda rosa napaskjortor, en vis sorts smink eller fysiska aktiviteter som hopp eller vift med händerna. Bara för att någon blir irriterad av andras frihet kan vi inte acceptera ilska. Det går inte att med lag bestämma beteende, kärlek och styra individers frihet att vara sig själva. Homofoben skall inte stirra blint på napaskjortan utan se sig i spegeln!

Lagförslaget för en könsneutral äktenskapslag hittas här.

Kommentarer (4)
Bra att du påminde mig om att jag ska skriva på! Jag kommer alltid ihåg det då jag är på jobbet, men jag har inte bankkoderna där.
Carita Liljendahl23.03.13 kl. 13:58
Du har lite på 5 mån. på dig så det borde väl lyckas. Lämna inte till sista sekunden! :)
27.03.13 22:29
Tack för analysen. Att läsa nätkommentarer gör mig bara nedstämd och förlamad, det här var uppiggande:-)
Koko25.03.13 kl. 12:19
Tack! Jag försöker pigga upp mig efter nätkommentarsläsning med tankar som: homofober mår sämst själv, de förstår sig inte på kärlek och vem vill leva ett sådant liv?
27.03.13 22:30
Hurra, ypperlig text!
smilla04.04.13 kl. 13:14
Nu brukar jag undvika att läsa dylika nät"debatter", men av det du citerar får jag allt annat än homofobiska vibbar: "För man behöver inte vara så förbannat olika!" Finns ordet trendofob? Om inte så borde det finnas. Det jag mest läser i citatet är en oändlig trötthet på en viss typs "gay-är-trendigt-vi-är-trendiga-mediatyper-låt-oss-inkludera-nåt-riktigt-camp!". Den där ledan man når när trendiga-mediatypen nr 58 hurtfriskt presenterar det stereotypt bögiga som veckans Viktiga Kampanj. Och man vet att 30 år tidigare hade Ämnet varit kärnvapen, för 5 år sedan klimatförändring, o.s.v. Också jag kan reta mig på sammanblandningen av riktiga frågor som berör riktiga människor med glitzig bögar-är-så-hippt-självironiska -underhållning. Nu råkar jag för det mesta uppskatta camp av det senare slaget, så irritationen är för min del mera principiell. Men tänk om... tänk om det som förknippades med regnbågsfrågor var Vikingarna med Barnkör? Tänk om den estetiken plötsligt dominerade överallt (naturligtvis utan tillstymmelse till ironi - likaväl som ironi ingår i camp är den helt utesluten ur den slemmigare delen av dansbandsestetiken)? Och alla som inte håller tyst med sin avsmak för just den stilen blir automagiskt lästa som Dåliga, Inskränkta människor? Det är inte så enkelt det här. Personligen måste jag säga att jag föredrar den här typens ärliga semi-aggressiva åsiktsyttring framom den bland 60+ herrar med "samhällets stöttepelare" stämplat i pannan tyvärr mer vanliga fniss-knuff-usch -stilen.
Aspsusa12.04.13 kl. 11:46

Jag är mångsidig kulturarbetare.

Senaste kommentarer

19.07, 17:59Har buu-stämpeln snopp? av frihetenärhär
22.05, 07:01Har buu-stämpeln snopp? av
03.12, 17:47Har buu-stämpeln snopp? av