Hej husis -ota riski now or never!

14.07.2013 kl. 15:05

Pliktskyldigt förnyar min mor vår gåvoprenumeration på Hufvudstadsbladet varje gång en artig dam ringer hem till henne. Tidningarna ligger sedan olästa, halvlästa på toaletten, på köksbordet eller i tidningshögen. Mitt förhållande till Hbl är som min relation till Angry Birds. Jag vill ha marknadsföringen, men inte själva grejjen (spelet/tidningen). Jag vill vara med i husis fb-grupp, länka till nätsidan, kolla annonserna på söndag (förlovade, vigda, partnersskap och födda) och tycker det är kul att äga en av hbl:s snapsviseböcker. Men tidningen? Borde det inte vara tvärtom?

Jag önskar att husis vore nåt jag verkligen inte kan leva utan, nåt passionerat och spännande. På dagens tidnings parad (14.7.2013) är "pangnyheten" att 300 kvinnor valt militärtjänst. Läsaren får veta att kvinnorna har sina lockar i hästsvans, de har egen toalett och egna bastutider. En kvinnlig rekryt använder hårspray. Ursäkta alla halvbekanta som jobbar på husis men alltså - snark! I mina ögon är kvinnor i armen inte någon nyhet. Ett dylikt reportag borde ställa nya frågor, inte samma som så många gånger förr. Bland resereportagen finns ett uppslag om Borgå med tips: Strandbodar, Runebergs hem och båten Runeberg. Fräscht och nyskapande?

Det är lätt att kritisera men att komma med önskemål är alltid okej. Min önskelista:

- Skriver ni reportage om Dragsvik fokusera i stället på MÄN som använder smink, hårspray och önskar egen bastutid.

- Fråga er varje gång ni skriver något om det finns en poäng i reportaget, en orsak att någon läser den (och betala för den).

- Försök satsa på djup och mening, inte på massa och volym. En tunn tidning med spännande reportagen är bättre än en tjock tidning med texter gjorda på en halv dag. Ni har ju huset fullt av folk! Låt dem jobba så svettet strittar.

- Dra ner på antalet "personintervjuer" med politiker och rapporter om pris ni själva fått. Alla finlandssvenskar som gjort någonting överhuvudtaget är inte automatiskt intressanta.


Allt har naturligtvis inte varit tråkigt. Filmrescensionerna av Sara Enholm-Hjelm hör till mina favoriter. De är humoristiska men kloka. Jag gillade också tidningens engagemang i "kaktus gate". Gränsen till dålig smak var nära men just så skall det vara, testa gränser. Insändare kan också vara väldigt intressanta, specielt om de INTE är signerade någon av standard insändarskribenterna. Ett plus i kanten får husis också för att de skriver mycket med regnbågsrelevans. Men våga ta ett steg till, ut ur den bekväma sfären. Kom ut bara tre gånger i veckan, bli en gratistidning, slopa sporten och utrikessidorna, skriv allt i hen, bli ett glassigt månadsmagasin med bra tryck eller bli världens första finlandssvenska gaytidning som fokuserar helt på båtmotorer och feministiska serier. Vad som helst! Prenumeranttantalet kommer bara att gå neråt och till och med jag blir stressad av det. Vid millenieskiftet uppmade ni oss att ta en risk, men när skall ni våga göra det själva?

Kommentarer (2)
Gillar Martina Moliis- Mellbergs kolumner! Tror hon är ny, skrivit om Prideparaden och i alla fall en annan.
Fridas Djurblogg14.07.13 kl. 19:55
Håller med dig i mångt och mycket här, fastän jag kanske inte borde kacka i eget bo - KSFmedian som jag är. Skulle vara kul att få en liknande saklig analys på vår tidning av en ÖN-prenumerant. Med plus och minus, varför är vi bra, varför mindre bra. Och med artikelexempel, inte bara allmän pajkastning.
Carita Liljendahl11.08.13 kl. 23:41

Jag är mångsidig kulturarbetare.

Senaste kommentarer

19.07, 17:59Har buu-stämpeln snopp? av frihetenärhär
22.05, 07:01Har buu-stämpeln snopp? av
03.12, 17:47Har buu-stämpeln snopp? av