Det bästa jag gjort som mamma vara att sätta min baby på dagis

06.11.2012 kl. 22:55
Hah, jag är nominerad till "årets samhällsblogg". Det ger eld i baken så jag passar på att skriva ut ett inlägg jag pantat på i flera månader. Men nu till saken.

Förr grälade mammor (och konservativa medelålders herrar) om amning. Idag är det dagisstarten som gäller. Det lär vara "nazism" att sätta en 0-1 åring på dagis. Den (mamma) som "lämnar bort" sitt barn är hjärtlös, sjuk eller bara hemsk. Trots dessa skulbeläggningar beslöt vi tidigt att boka dagisplats. Hemmet var upp och ner och vardagen kändes ohållbar. Vi hade båda deltidsjobb så livet bestod av tre delar: jobba, sova och vakta baby. Det låter normalt men jag erkänner att jag behöver mer. Allt blev halvfärdigt och att vakta baby betydde att jag låg halvsovande på golvet som en överkörd katt medan babyn cirklade runt mig kraxande som en hungrig kråka. Ingen ork eller inspiration. Jag googlade orden "adoptoi oma lapsi" men fick inga träffar. Tur det! tycker jag nu. Ibland gick vi på mammaträffar (jo det var alltid bara mammor) men det var bara stressigt. Varje gång nya barn och nya mammor. Inget snack, bara pareranade, aktsamhet och be til Gud att inte den egna babyn får en skrikattack.

Nej jag led inte av babyblues. Nej, det gjorde inte min sambo heller. Vi bara inte orkade sköta baby ensamt med Liv och tv-shop som bästa vän. Vi hade inga rutiner, inget funkade, babyn åt inte och sovande var ett skämt. Då vi fick dagisplats föll bitarna på plats.

Det var omtumlande att också kära vänner och personer jag ser upp till visade sig ha starka åsikter mot att sätta 0-åringar på dagis. Här några av de motargument jag fått höra:

1. "Ska man ha barn ska man orka vara med dem också!"

Sant. Det skall finnas utrymme, tid och kärlek. Men varför gäller regeln bara barnets första två år, och bara mamman? Den tid jag var hemmamamma/deltids-hemmamamma kan jag inte påstå att var tid och kärlek. Det var tid som aldrig tog slut. Det var desperata försök att vifta bort babyn. En inkräktare! Visst tror jag att det kan gå att med fantasi, rutiner och skicklighet fylla sin hemmamammadag med kärlek och stoj. Vi orkade inte ens försöka.

2. "Dagispersonal kan inte se vad en baby behöver"

Det kan inte vi heller. Sällan vet vi varför hon gråter. Det är "bara" att pröva sig fram. Efter lite observationer på Iris dagis konstaterade jag att dagispersonalen inte ens försöker se barnens behov - för de anpassar behoven enligt klockan! Varje dag samma rutin och samma mattider. Rutin, det är vägen in i babyns hjärta.

3. "Barn under 2 år gråter hela dagarna tills mamma kommer"

Okej, VAR finns dessa horror-daghem? Vårt barn gråter då hon är trött, hungrig eller osäker, inte för att något heligt moderskapsband brutits. Är hon pigg, nöjd och trygg är omgivningen ett spännande äventyr att urforska.

4. "Småbarn behöver inte träffa andra barn, de kan inte leka socialt ännu"

Kanske inte, men är det för det skadligt? Är det bättre att sitta och glo på mamma i en tyst och isolerad lägenhet?

5. "Det är hemskt!"

Betyder egentligen "Du är hemsk" (?). Vi kan lätt påstås tänka mer på månadslönen, sköna utdragna luncher, firmafester eller ny bil än på barnen. Medan barn är på dagis ska mamma minsann inte njuta. Förstås kan de som kämpat hemma i kaoset fem år tycka det är orättvist att andra bokar dagisplats efter bara tio månader, men jag vägrar ducka under andras ev. avundsjuka. Jag vägrar också anta att alla dagisar är hemska. Vi kan inte gömma oss hemma bara för att t.ex. staten vill dra ner. Då måste vi i ut och demonstrera, skriva insändare eller vid mindre trubbel snacka med personalen.

6. "Barn som inte kan gå blir i fötterna på de äldre"

Äsch, nu har jag förklarat vårt beslut tillräckligt länge. Jag vill bara säga att ni inte skall döma alla som sätter småttingar på dagis som hjärtlösa monster. Ibland är det "barnets bästa" att vara på dagis. Dagis måste inte betyda att föräldrarna vill fly. Det kan i stället betyda att föräldrarna vill skapa en vardag som funkar. Glada föräldrar, glada barn.
Kommentarer (12)
Får jag provocera lite? Om det är någon man kan föra en intressant diskussion med så är det ju du. Först vill jag klargöra, att jag tycker dagis är superbra. Vi har vår son hos dagmamma. Jag har själv gått på dagis. Jag tycker absolut att man skall sätta sina barn på dagis, om det passar ens familj. Det kan absolut vara barnets bästa!! Men det var en sak du skrev som fick mig att tänka på en trend jag tycker mig se så där allmänt. Det var det här: "Vi hade inga rutiner, inget funkade, babyn åt inte och sovande var ett skämt. Då vi fick dagisplats föll bitarna på plats. " Tror du att vi idag har en ovilja att lära oss sådant som är tråkigt och jobbigt? Att vi vill att någon annan skall ta hand om det. Jag själv vill t.ex. att någon annan skall städa och reparera bilen, för jag kunde inte tänka mig nåt tråkigare att göra/lära mig. Det är bara det att då det gäller barnskötsel - man vill att nån annan tar hand om t.ex. det urtråkiga parklekandet eller just få rutinerna på plats som i ert fall - så blir det oerhört provocerande. Tankar?
Maria 07.11.12 kl. 10:00
Tack för din kommentar! Det finns massor jag ogillar i barnskötseln. Som att köpa vinterskor (omöjligt!), smeta ögonmedicin in under ögonlocket, tvätta spyor ur mitt hår osv. I sådana fall måste föräldrarna överväga vad de klarar av. Jag skulle inte säga att vi kände att vi vill att någon annan skall "ta hand om det" gällande rutiner. Vi behövde hjälp och det får inte vara fult eller fel att be om hjälp om något känns svårt. Föräldrar måste inte vara supermänniskor. För oss gav dagisstarten rutin och stabilitet. Vi vet att kl 9-14 hinner vi fixa jobb och dyl. varje dag och det är lättare att få vardagen att rulla (mat, sova, mat, bada, gröt osv.). Upprepade gånger sade vår rådgivare att vi måste försöka ge mat vissa tider och börja natta en viss tid. Men det lyckades bara inte! Kanske är vi ovanligt rutinproblematiska människor? Det är helt möjligt. Hur som helst känns allt mycket bättre nu och jag litar på dagispersonalens yrkeskunnighet. Här bör jag ännu tillägga att jag inte tror att tidig dagisstart passar alla barn eller att det direkt leder till kvinnors frigörelse. Jag tror att valfrihet, stöd och jämställdhet gör det. Om det t.ex. var möjligt att dela vecka-vecka eller dag för dag mellan föräldrarna tror jag många som vill vara hemma skulle orka det bättre.
07.11.12 10:39
Sen är vi ju också så ensamma. Dagens föräldrar överlag menar jag. Det skulle vara så mycket lättare att orka om man verkligen var en "by" som tog hand om barnen. Vi sköt upp dagvårdsstarten mycket längre än jag egentligen velat (=orkade med) för att jag tyckte att vi "måste". Att det skulle ha varit hemskt att sätta honom hos dagmamma före ett år. Och nu har vi honom deltid fast jag har svårt att få jobbet gjort på den tid jag har. För att jag tycker att man "borde". Jag vet inte vad jag vill ha sagt med det annat än att det är lätt att känna sig kluven. Och det är inte alltid lätt att känna sig fram till vad som är bäst för ens familj för att det finns så mycket förväntningar och tryck utifrån.
Maria07.11.12 kl. 19:01
Sant! Det är väldigt ensamt att ha barn. Det är lätt att få kommentarer och goda råd, men då det handlar om konkret hjälp blir det svårt och komplicerat från båda hållen. Jag känner mig också kluven på många olika sätt. Jag vill bryta samhällets förväntningar, kritisera den haltande dagvårdsverksamheten, men har inte mod att helt uppfinna nya lösningar. Vad skulle det ens vara? Att bo i eko-kollektiv på landet? Oj hjälp, jag vill ha golvvärme.
19.11.12 16:08
grattis till nomineringen! (det andra tänker jag inte säga varken bu eller bä om eftersom jag inte har barn, och brukar få skällor för att jag lägger mig i sånt ändå)
ett ritstift i din rumpa09.11.12 kl. 23:17
Tack! Alla har vi varit barn dvs. alla kan ha åsikter om barn.
19.11.12 16:09
Bra skrivet och grattis till nomineringen!
ninttis11.11.12 kl. 17:50
Tack :)
19.11.12 16:09
Jag vill bara sammanfatta allt det du skrivit så här: - kloka ord - jag är av samma åsikt (fastän jag inga barn har)
Carita Liljendahl13.11.12 kl. 22:38
Tack!
19.11.12 16:11
Modigt att skriva om det här. Så summa sumarum kan man säga det egentligen var ni föräldrar som blev satta på dagis? Dagis har tvingat er till bättre fungerande rutiner? Riktiga rutiner fick vi först när äldsta började i förskolan. Fast det var nog ganska jobbigt för oss föräldrar. ;-) Om det alls tröstar så blir det (dvs. blev för mig) lättare med tiden (och följande barn) att förstå varför de gråter. Med ettan var jag ganska rådvill, med följande barn var det mycket lättare. Dessutom lär de sig prata i något skede och det är fruktansvärt skönt, för alla. Man kan inte säga barn har det bra eller dåligt på dagis. Allt beror på barnet OCH PERSONALEN. Och hemmaförhållanden, inte för att jag tror de är dåliga hos er. Om ni faktiskt båda försökte kombinera halvtidsjobb, barnskötsel och fritid så förstår jag bra det misslyckades. Det är liksom att gapa efter ganska mycket... Också om ni lyckades med det så skulle ni antagligen missköta varandra? Mammagrupper är väldigt olika. De har varierat allting från utfrysande till inkluderande. Det var faktiskt ett finskt öppet dagis var jag trivdes bäst. Så det om ankdammen... Jag har alltid undrat vad hemmapappor riktigt gör om dagarna. För jag har hört det finns sådana.
Bakpappa15.11.12 kl. 08:47
Japp så kändes det, som att hela familjen sattes på dagis - vi sattes alla i system. Med en paus från babyn orkade vi bjuda till och faktiskt försöka hålla matrutiner, sovrutiner, pottrutiner, d-vitaminsrutiner, tandborstningsrutiner (okej nå dom har vi inte ännu)... Med personalen tycker jag det finns ett allmänt finskt nöjaktighetssyndrom. Jag känner sådan press på att vara duktig klient, nöjd och förstående. Fast jag inte alls förstår vissa saker. Detaljer. Varför måste vantarna sitta fast med klämmor utanpå halarärmen om de hålls bättre på inne i ärmen? Och vad menas med svaret "bra" - bra för att hon inte gråtit, bra för att hon ätit, bra för att hon dansat runt av ren lycka eller bra bara för att hon överlevt? Hemmapappor chillar väl hela dagen med sina barn i sin arbetsplats kafferum där hela personalen står i beundrar-ring runt de två tills någon far iväg med babyn för att visa kopieringsmaskinens spännande knappar och pappa kan pusta ut med en kaffeautomatkopp? ;)
19.11.12 16:21
Du har blivit kommenterad!
Bloggpris-kommentatorn15.11.12 kl. 21:26
:D Tack för kommentaren! I väntan på gubbarna...
19.11.12 16:23
Hej! Kan du maila mig på catariina.sal(a)yle.fi? Det gäller Bloggpriset. Tack så mycket!
catariina23.11.12 kl. 11:16
Givetvis har jag skrivit min egen mailadress fel. catariina.salo(a)yle.fi ska det givetvis vara. Suck alltså.
catariina26.11.12 kl. 10:32
Helt sjukt. Ett barn i den åldern skull aldrig välja förskola före att vara med familjen men ni gör det valet åt barnet! Ja det är jävligt jobbigt att vara förälder ibland men det är upp till dig att söka hjälp så att fin vardag fungerar bra tycker jag en förskollärare
en förskollärare19.12.12 kl. 11:20
Vår hjälp är dagis kl 9-14, det fungerar.
19.12.12 12:08
Håller med till fullo om det du skriver, vi är två heltidsstudenter som har en underbar dotter men det kan bli alldeles för mycket ibland. När dottern blev ett och började på dagis så släppte stressen direkt, fler rutiner föll på plats och man behövde inte längre skjuta på saker till dem tidpunkter man hoppades att man skulle få i fred. Stötte på ett forum där dem diskuterade angående små barn på dagis och att det är hemskt att föräldrar inte vill vara med sina barn utan att dem säter dem på dagis även om de är lediga (sen när man kan dra den kopplingen direkt är mig förvånande). Jag tycker det är superskönt att gå med min tjej till dagis för att hon verkligen älskar det där. Hon är superglad och leker jättemycket (och ja, jag har varit där både när dottern vetat om det och när hon inte har det) och lär sig jättemycket. Självklart hade jag kunnat axla väldigt mycket av det också men förutom det att jag behöver studera i lugn och ro, så märker jag hur mycket det betyder för min bebbe att få träffa andra barn. I vilket fall, för att inte upprepa mig för mycket så vill jag ställa mig bakom dig och säga att om man känner att det hjälper dig som förälder samt ditt barn så ska ditt barn få vara på dagis så mycket som ni vill! Det gäller alla som är osäkra därute, för det finns många. Det är verkligen olika från barn till barn, det är ni som känner era barn och diskutera gärna med dagisfröknarna. Den som säger att dagis är skadligt och använder forskning till försvar, ni kanske ska kontakta nån forskare och fråga om det gäller 100% av alla barn eller om det är en trend etc innan ni öppnar munnen allt för mycket, det finns troligtvis forskning som visar motsatser och andra resultat.
J08.05.13 kl. 09:45
Hej, kom in på din blogg då jag ville veta varför endel sätter babyn på dagis. Ibland kan det kanske vara det bästa, ja, men i alla fall har min mamma berättat att när man är baby så är man i symbios med sin mamma och att det därför kan vara illa för babyn att vara på dagis. nåja, men den andra saken som får mig avskräckad till dagis (för babyn) är att dom inte kan berätta hemma om det händer nåt. Min mamma var på dagis som praktikant var dom tex. tvångsmatade en liten pojke som inte kunde tala. Men alla daghem är ju inte skräck exempel. När jag var ett småbarn gick jag i dagis som var världens bästa. Hade bytit från ett skräck daghem var man fick munnen sköljd med tvål o vatten, blev dessutom mobbad av en dagistant som sedan fick sparken. Oj, nu skrev jag ganska mycket, men tack för att du skrev ditt synsätt på saken, hoppas att min kommentar inte var snäsig, är ganska dålig på sociala koder.
Kissekatt26.11.14 kl. 22:02

Jag är mångsidig kulturarbetare.

Senaste kommentarer

19.07, 17:59Har buu-stämpeln snopp? av frihetenärhär
22.05, 07:01Har buu-stämpeln snopp? av
03.12, 17:47Har buu-stämpeln snopp? av