Babyn och "farliga farbrorn"

26.07.2012 kl. 13:26
När jag nu är igång på ämnet småttingar och genus tar jag upp ett "genus generationsproblem", eller vad man nu skall kalla det.

Många äldre män tog inte hand om sina egna barn då de var riktigt små. I deras ungdom var det kvinnans uppgift. Denna babyovanan leder till besvärliga situationer. Vår dotter kan bli skitskraj då en gubbe plötsligt vill gullas. Farbrorn vet inte hur man närmar sig en baby. Plötsligt mitt i en lek "attackerar" han babyn utan förvarning. Han förstår inte att han först måste le, snacka med mjuk röst före babyn flyger upp i famnen. Lillen brister ut i gråt. "Hon är rädd för män" kan jag få höra. Vilket inte stämmer. Hon trivs bra i många andra manliga famnar. Det är ovanan som avgör.

Trots sin klumpighet vill så klart många äldre män ha en relation till babysar eller sina barnbarn. De ser ju andra män eller sina egna söner i moderna papparoller, som närvarande män, och vill då också själv "vara med". Hur skall vi mötas där? Hur kan vi finkänsligt förklara åt äldre män (eller andra personer med liknande sätt) att de med sitt beteende skrämmer babyn? Det går inte att lära en gammal hund sitta men det är trist om seniorer blir skrämmande skuggor i ett småbarns värld.

Jag är mångsidig kulturarbetare.

Senaste kommentarer

19.07, 17:59Har buu-stämpeln snopp? av frihetenärhär
22.05, 07:01Har buu-stämpeln snopp? av
03.12, 17:47Har buu-stämpeln snopp? av