Diagnos: Facebook-Frustration

11.06.2012 kl. 23:28
Nej nu måste jag skriva om Facebook. Till min stora förvåning har jag tappat greppet. Det beror inte på mina vänner, dem gillar jag fortfarande. Inte heller skräckskenarion om läckande privatliv övertygar.

Problemet är att i Facebook förvandlas goda vänner till småirriterande karaktärer. Jag har t.ex. bröllopsdåren, smarthetsskrytaren och egofilosofen i min feed. Familjemonstret regisserar en saga. Det börjar med förlovning, sedan bröllop, barn, husprojekt och kärleksförklaringar till sin "gubbe". Smarthetsskrytaren tävlar i annan klass: länkar till de djupaste artiklarna och länkar till sina egna innovativa projekt. Båda kommenterar ivrigt men bröllopsdåren med meningslösa artigheter och smarthetsövertygaren skjuter hela tiden ner andras fumliga försök att vara klok. Egofilosofens kommunikation är mer entydig: tvetydiga insideskämt tio gånger i dagen men personen kommenterar aldrig någon annan.

Jag undrar, kan den perfekta familjen vara så perfekt, läser alla medvetna genin faktiskt alla texter de länkar till (det gör inte jag) och hur kan egoisten ha 768 vänner som kommenterar deras "Calm sun, sam sam crying" varje gång?

Dessa tre exempel kan i verkligheten vara sympatiska och intressanta personer men på Facebook blir deras skrytiga show så påträngande att jag måste trycka "hide".

Facebook vill koppla ihop oss gränslöst. Det betyder skvaller, skryt, mobbning och reklam. Ett problem är mängden vänner: När de blir för många kör man fast. Det droppar in så många opersonliga inbjudningar att de få intressanta (dvs. till hemmafester) passerar obemärkt. Jag vill ju ha alla mina vänner men jag har inte, och kommer aldrig att få exakt samma hobbies.

Det är också jobbigt då Facebook vill vara alla och allt. Chat, mail, shops, klubbar, spel, videon, politisk kamp, foton, humor, intimitet och offentlighet. Kaos. Jag har inte mera någon aning om vilka av vännerna jag placerat i grupper, vilka personer och grupper som ser vad och jag hittar inte fram till inställningar för att ändra. Talar jag med en vägg fast jag tror att hela världen lyssnar?

Till slut undrar jag, som säkert många andra, vad är det stora nya efter Facebook? Jag hoppas det blir vänböcker med häst på och fungerande kollektivt boende. Ibland drömmer jag om att få bo i ett hus med alla mina fb-vänner. Vi skulle ses lämpligt ofta, face-to-face som en självklar del av vardagen. Alla skulle ha sin arbetsplats i samma hus så ingen behövde pendla.

I detta Facebook-block kunde jag sedan konfrontera egofilosofen och fråga om personen verkligen grät idag då solen tittade fram, eller betydde statusen något helt annat? 
Kommentarer (3)
Intressant iakttagelse. Och jag tänker på precis samma saker. Jag tror det blir såhär DELS eftersom många är väldigt självcentrerade och sen helt tappar greppet i ett socialt forum, och DELS eftersom de faktiskt har genuina intressen som de vill dela med sig av. Nu tänker jag främst på den här "smarthetsövertygaren". Vad om den här typen (hoppas det inte är jag, hahaa! Men no chance) faktiskt bara vill dela saker som hen brinner för, utan att "verka smart"? Alla är ju faktiskt inte ute efter att bli tolkade på olika sätt i andras ögon, även om det är väldigt finlandssvenskt och indie. Men FB ter sig lite som en jättelik trumpet som alla blåser i, nån hittar ton och får likes, andra brötar bara för döva öron.
ponks12.06.12 kl. 09:48
Jag tror de karikerade karaktärerna jag beskriver alla mestadels bara vill vara sociala och dela med sig av sin vardag. Problemet (för mig när jag slås av fb-frustration) är att alla kan välja själv vad som syns. Jag menar, när jag träffar en person på gatan ser jag "allt" inte bara det de VILL att jag ska se. Regissering av sitt "jag". Tråkigt!
Fredrika13.06.12 kl. 10:46
Tänkvärt. Facebook på gott och på ont.
urverket.ratata.fi19.06.12 kl. 23:48

Jag är mångsidig kulturarbetare.

Senaste kommentarer

19.07, 17:59Har buu-stämpeln snopp? av frihetenärhär
22.05, 07:01Har buu-stämpeln snopp? av
03.12, 17:47Har buu-stämpeln snopp? av